Följ min resa i simhallen och på vägarna!

Livsfunderingar, Simning

Passa på att ta vara på ditt intresse!

Jag har alltid fått rådet av mina föräldrar att känna efter vad som gör mig mest glad och vad jag är som mes intresserad av och sedan göra så mycket av just det som möjligt. Idag är det ju så att det är ganska lätt att kunna jobba med sitt intresse och när man gör det så är det ju lättare att jobba, eller hur?

Jag har inte börjat plugga på universitet ännu, utan jag går fortfarande i gymnasiet (sista året, men ändå). Eftersom jag gillar simning (och cykling) väldigt mycket så funderar jag lite på att börja tävla i det, men jag har inte bestämt min ännu. Det beror ju på hur mycket tid och energi man vill lägga på en sak, tänker jag? Om man inte är villig att lägga mycket krut på en sak så kanske man inte ska börja tävla i det, det säger ju lite sig självt!

Efter sommaren tror jag att jag kommer att ha bestämt mig för jag ska iväg till min farmor och farfar som bor i Turkiet och stanna hos dem hela sommaren. Sedan är det dags för sista året på gymnasiet efter det och då tror jag faktiskt att jag vet om det är tävlingssim eller om det är plugg på universitetet direkt som gäller!

Lyssna på råd!

Jag är ganska präktig för att vara så ung, för jag lyssnar verkligen på de råd jag får från mamma och pappa och från andra vuxna i min närhet. Då det ju har erfarenheten så är det ju också så att de kan hjälpa till på bästa sätt, så varför inte ta vara på det, tänker jag?

Om det är tjatiga råd så fattar jag att man inte pallar, men om det bara är små goda råd längs vägen så är det ju en helt annan sak! Helst om man själv frågar om råd, jag menar då måste man ju ta emot dem eftersom man själv startade det hela!

Kom ihåg vem du är!

En annan sak jag alltid fått lära mig hemifrån är att man alltid ska vara sig själv istället för att sålla sig till den stora massan och jag trivs väldigt bra med mig själv, trots att jag är i en ”ömtålig” ålder. Kanske jag ballar ut senare i livet, så som många av mina kompisar gör nu, det vet man ju aldrig!

Jag tror faktiskt inte att det händer, för om man klarar sig igenom de jobbigaste tonårsåren så klarar man sig nog ganska bra. Efter att gymnasiet är slut så kan man ju flytta dit man vill och börja plugga eller jobba med det som intresserar en och då kommer man också hitta nya vänner som har valt exakt samma som man själv har gjort och då blir man mer vänner för livet, så det ser jag fram emot!

Lämna ett svar